I slutet av förra året frågade en av mina jobbarkompisar om vi inte skulle utmana oss att sova ute en natt varje månad under 2019. Det var en utmaning som jag inte kunde motstå. Så i fredags gick E jag och D upp till vindskyddet 1700 meter från vårt hus för att genomföra vår första "Friday Night - Over Night". Lite spända och förväntansfulla var vi när vi gick mot vindskyddet. Skulle vi frysa mycket? Prognosen sa att det skulle bli ca -7° och ingen av oss hade en sovsäck för så många minusgrader.
Väl på plats tände vi elden, satt och pratade och drack varm dryck tills det blivit tillräckligt mycket glöd för att grilla några korvar.
När klockan närmade sej nio var alla sex sovsäckarna uppackade (två var) och alla liggunderlag riggade. Efter lite krångel med de dubbla sovsäckarna sa vi god natt. I början tyckte jag att det var lite kyligt, men inte direkt kallt. Jag och E oroade oss för hur kallt det skulle vara om vi skulle behöva gå upp och kissa under natten. Vid elvatiden blev jag tvungen att krångla mej ur sovsäckarna som det då var riktigt varmt och skönt i för att uträtta mina behov. Skönt att inte all värme hann lämna sovsäckarna innan jag krånglade mej ner igen :)
Inte helt fel att vakna med sjöutsikt en lördag i januari. D hade en skjuts att passa så när E och jag vaknade till ordentligt hade han redan gått. Vi låg kvar och pratade en stund innan vi samlat mod att lämna värmen i sovsäckarna. Båda konstaterade vi att det enda vi frusit om var tårna. Nästa gång ska jag inte slarva med att byta sockor innan jag lägger mej. Den här gången tog jag bara på ett par tunnare ullstrumpor under de jag haft på mej från början. Vi konstaterade också att vi tror på hemstickade lite mer löst stickade sockor att sova i.
Nöjda med att genomfört vår första övernattning gick vi hemåt med soluppgången framför oss.
Väl hemma igen så kollade jag termometrarna som jag nollställt innan vi gick och de visade -7,9° och -9°. Skönt att utrustningen fungerade och nu ser jag fram emot nästa tillfälle.
