Jag som varit lite försiktig och undvikit vissa backar (läs alla svarta utom de jag varit tvungen att passera för att ta mej vidare i systemet) åkte i några av dem i år. Den ena, "Paradiso" har jag alltid undvikit och åkt kabinen ner. I år var det nästan en slump att jag åkte den. Vi hade bestämt träff uppe vid restaurangen och när jag och äldsta dottern kom dit efter att hå åkt på glaciären så var vi där alldeles för tidigt, så jag sa att vi får väl åka ner och ta kabinen upp igen i stället för att vänta. Pisten är en av de längsta i Passo del Tonale med sina 3km och 737 fallhöjdsmeter. Det kändes i benen även om jag inte åkte i ett svep.
En annan lång fin backe är "Alpino", 4,5 km och även den med 737 fallhöjdsmeter. Från den har man utsikt över till "Paradiso" som ligger på andra sidan.
Jag utmanade även mej själv och åkte backe 1, "Temu" som lutar på rätt bra. Men med Stora E som guide gick det bra. Hade dessutom styrkt mej med gofika innan.
Dag tre var det dags för utflykt till Madonna di Campiglio. Vi har varit med dit två gånger förut, men i år var första gången vi hann åka "Stenmarksbacken", Stadio Slalom Miramonti. Två åk lekte jag Stenmark, fast med min fart hade han nog hunnit ner och ta liften upp säkert två gånger :) Kändes ändå kul att åka i en backe där en av mina första idoler vunnit flera världscupsegrar. Barnen (och några vuxna) passade på att starta i startkuren.
När man är många som åker tillsammans (vi var tre familjer) kan det bli en del väntan ibland, trots att vi delar upp oss. Det här är efter lunchen i Madonna. Ofta gör vi så att vi träffas och äter lunch och/eller fikar tillsammans för att sedan dela upp oss i olika kombinationer ute i backarna.
En annan sak som hör till skidåkningen är Cioccolata con panna. En av de godaste serveras i restaurangen vid Paradiso i Passo del Tonale.
När vi dag fem vaknade och möttes av dimma, så tog jag och fyra av de fem barnen som var med och åkte ner till byn Ponte di Legno, av barnen skämtsamt omdöpt till Ponte di Lego eftersom det finns en legoaffär där som vi besökte.
Efter sex skiddagar var det dags att åka hem. Kan tänka mej fler resor till Passo del Tonale.
1 kommentar:
Så härligt det såg ut! Och modigt av dig! Jag har inte åkt på några år nu men är alltid lite sugen på att återuppta det. Jag har ju backar (om än ganska små) lite överallt häromkring så det är inte svårlöst egentligen.
Skicka en kommentar